Historia

Ett axplock av historia och nutid.

Text: Christer Sefbom

Hemsö fästning blev början till en av våra största kustförsvarsanläggningar. Beläget direkt norr om Härnösand, i Ångermanälvens väldiga inlopp, tronar den om än i annan skepnad fortfarande på Storråbergets topp, med fri sikt långt ut över Bottenhavet och utmed Höga kustens mäktiga rand.

Lås för Sveriges veka liv i ett historiskt perspektiv

Det är industrialismen som skapade och definierade denna landsända. Norrland stod och föll med råvarutillgång och global export. Orsaken var den stora industriella utvecklingen utmed Ångermanälven under 1800-talets slut. Vid första världskrigets inledning var Ådalen ett av världens största sågverksdistrikt, och sammantaget Europas största exporthamn.

Militären och politikerna såg ett strategiskt hot i de många djuphamnarna som sträckte sig långt in i landet, med tillgång till Ostkustbanan, stambanan vid Långsele och vägnät mot Östersund.

Kustartilleriets bildande 1902 innebar en lösning på behovet att sätta ett lås på Sveriges veka liv. Valet av Hemsön var avgörande. Den mest prominenta landkroppen i den lilla skärgård, som landhöjningen bildat(och forfarande bildar med en höjning av landmassan med 8mm per år) i älvens mynning, innebar en naturlig barriär i sig.

Under första världskriget, med början 1916, inleddes placering av kustartilleri på Hemsöns norra sida, mot älven, vid Dalom och Åbordsön.

Ett tillfälligt batteri, tillsammans med minspärrar, etablerades samtidigt på Åbordsön. Flottan ämnade bruka de brant stupande älvstränderna för kamouflage åt sina fartyg och därför anlades dessutom en så kallad replipunkt för underhåll längre upp i älven, vid Gustavsvik.

Arbetet med Dalomsbatteriet höll på skrotas vid krigsslutet pga allmän nedrustning, men ett undantag gjordes för Ångermanälven, och anläggningen stod klar 1922, bara för att omedelbart läggas i malpåse.

Men Ådalen är kanske annars mest känd för kravallerna i Ådalen 1931.             Till följd av tidigare händelser kände länspolischef och länsstyrelse-direktionen sig skyldig att kalla in militära styrkor för att upprätthålla allmän ordning. Även militärens strategiska fokus på denna region, var troligtvis en viktig faktor när länsstyrelsen på våren 1931 krävde deras insats i samband med den vilda strejken bland arbetarna i området. En pluton från livkompaniet på Kungliga Västernorrlands infanteriregemente i Sollefteå kommenderades upp till den lilla hamnen i Lunde. Där hade man förlagt ersättningspersonal från Stockholm på ett fartyg. Vid tumultet som uppstod i samband med mötet mellan demonstranter och militär avlossades skott och fem personer dödades och ytterligare fem personer skadades. En trumpetare från Arbetarnas musikkår vid namn Tore Andersson ska ha blåst signalen ”Eld upphör” och på så sätt fått militären att sluta skjuta.

Andra Världskriget och Kalla kriget

Churchill, Roosevelt och Stalin i Jalta 1945

Andra världskrigets början 1939 innebar att hotbilden mot regionen åter stegrades. Det stora försvarsbeslutet 1942 innebar en förstärkning av kustartilleriet vid de norrländska hamnarna, med placeringen av ett nytt batteri på Havstoudd, beläget på den norra delen av Hemsön öster om Dalom, samt åtskilliga fler minlinjer. Samtidigt togs beslut om uppsättande av ett utbildningsförband i Härnösand. Grunden till det kommande Härnösands kustartilleriregemente, KA5, var därmed lagd. Men den permanenta närvaron av det tunga kustartilleri som vi idag kan se, kom inte att tillföras förrän efter det andra världskriget och då i skuggan av en helt annan och betydligt mer graverande konflikt.

Det kalla kriget förändrade radikalt synen på befästningsarbeten runt om i världen. Även vi som åtminstone officiellt ansåg oss stå vid sidan om, påbörjade en kraftig militär upprustning. Det beslutades att kustförsvaret skulle förstärkas kraftigt och ett topphemligt, storskaligt arbete inleddes. Befolkningen på Hemsön var till stor del ovetande om vad alla transporter på färjan över till ön innebar och vad exakt man byggde där uppe på Storråberget, medan andra öbor var civilanställda av ”Kronan” och deltog i byggandet, att försvarsmakten byggde på Hemsön hade pågått i många år, inte många ögonbryn lyftes när lastbilarna kördes iland, men att det var av den magnitud som senare stod klar var det få som visste.

Byggandet av HÖ1 som benämningen av anläggningen på Storråberget var startade 1953 och höll på fram till 1957, detaljerna kring vem som byggde, hur man gjorde det och till vilken kostnad, är till delar fortfarande hemligt.

Man sprängde och borrade sig ner 40 meter och anlade sedan långa gångar vågrätt ut i berget. Utrymmen bereddes för över 300 mans besättning med stab, stridsledning, logement, kök, sjukhus, verkstäder, maskinpark, etc nyckelordet var atombombsäkert, en detonation på 20 kiloton rakt ovanför fästningen skulle klaras av.

Eldledningen för torndubbelpjäserna

Det tunga batteriet är fortfarande bestyckat med tre så kallade torndubbelpjäser om vardera två 15,2 cm eldrör.  Eldrören är av typ skeppspjäser m/41, byggda hos Bofors i slutet på 1930-talet. Från början var de ämnade för export till Siam, dagens Thailand, och deras kungliga flotta. Exportförbudet under kriget hindrade affären och eldrören hamnade istället Hemsön samt på Gotland, nu som fästningsartilleri m/51. Deras maximala skottvidd var 22km, effektiv skottvidd 18km.

Kulmen nås

Som ett resultat av den upptrappade spänningen i världen mellan de två stormakterna NATO och Warszawapakten så ökar även byggtakten av försvarsanläggningar i Sverige, och därmed fler byggnationer på Hemsön.

Batteriet på Havstoudd (HÖ2) som byggdes 1933-1936 med öppna skjutplatser,   och bestyckade med två 57mm kanoner m/1892.                                                              (I dag kan du se den typen av kanoner användas i samband med högtider som salutbatteri.) Det då ålderstigna batteriet ersattes under den första delen av 1960-talet (1960-1963) med ett modernt lätt batteri. Batteriet består av tre stycken 7,5 cm kanoner med modellåret 1957, skyddade av pansarkupoler. Minlinjer ligger utlagda i Ångermanälvens inlopp i direkt samband med batteriet. Övriga delar av batteriet är även det nedsprängt i berget, bal en radarstation och eldledningsinstument samt en minstation. Batteriet på Havstoudd visas för bokade grupper året runt.

Man sprängde även ner en större mätstation (ARTE 719) med laseröga ute på Kläffsön på öns västsida, som även den visas för bokade grupper dock ej under vintermånaderna pga tillgänglighet.

Sammantaget, vid sin effektiva drifttid, bestod Spärrbataljon Hemsö av fem batterier (kompanier): Stabs- och trossbatterierna, förlagda i fästningen på storråberget, det tunga batteriet med luftvärn, det lätta batterierna på Hemsö fästning samt ett rörligt lätt robotbatteri. Till stabsbatteriet var en närförsvarspluton knuten med eget luftvärn, samt ett antal fristående min- och mätningstroppar. Allt so allt ca 1100 man.

Kulmen hade nu nåtts, inte bara för storleken på Hemsö fästning, utan även för det strategiska värdet av fästningens funktion. Kärnvapnens effekt hade ökat betydligt sedan 1957 och det var osäkert om fästningen alls stod för trycket för en modern, nukleär attack.

De strategiska förhållandena kom också att ändras med tiden. Orsaken var att Sundsvallsriktningen, en av de tre uppskattade huvudsakliga anfallsvägar för Röda armén över Svenskt territorium (de två övriga var Nordkalotten och Skåne), som behärskade de svenska militära doktrinerna under 1970- och 1980- talen. Den riktningen låg 70 km söder om Ångermanälven, med tyngdpunkt på axeln Sundsvall-Östersund-Atlanten. I det sammanhanget blev Spärrbataljon Hemsö mer ett flankförsvar.

Avvecklas och blir ett museum

Hemsö fästning började avvecklas på politiskt nivå redan innan det att kustartilleriet omorganiserades 1986. En ny strategi och förbandstyp föddes, amfibiebataljonen, dvs en rörlig enhet med kapacitet att slåss både till lands och till sjöss. Detta innebar till stor del dödsstöten för de fasta installationerna.  1989 utbildades de sista värnpliktiga ute på Hemsön. Fästningen blev kvar som övningsobjekt fram till 1991. KA5 lades till sist ner 1998. Det var samma år som Hemsö fästning blev till ett statligt byggnadsminne och en del av vårt gemensamma kulturarv. Efter ett digert och ihärdigt arbete av fd officerare vid KA5, som innefattade uppvaktning av kulturminister mm så togs beslutet att det skulle bevaras för framtida generationer.

Fastigheten förvaltas idag av Statens Fastighetsverk.

Hemsö fästning idag

Aldrig tidigare har vi känt att vår historia som vi berättar här ute hos oss på Hemsö, har varit mer aktuell än idag som det ser ut i världen.

Hemsö fästning drivs sedan 2009 som museum och besöksmål med guidade turer dagligen under sommaren, och bokade evenemang i fästningen och i den nybyggda restaurangen. Årligen besöker över 20 000 besökare Hemsö fästning.

 

Hemsö fästning drivs av Christer och Kristina Sefbom,

vi samarbetar med Statens Maritimamuseer och Sveriges Militärhistoriska arv.